Ibland vet man inte vart man är på väg.
Men oavsett vart man färdas kan man inte undgå att - när själva resan, den ständiga förflyttningen, blivit en del av ens eget varande - möta de röster oavbrutet stiger fram ur omgivningen. De talar inte påträngande och sällan tydligt, men ändå ihärdigt och oavbrutet.
Att resa på riktigt är att lyssna till dessa röster. Och att utsätta sig för dem, och därigenom låta sig förändras.
